Paddförgiftning

Sonya fortsätter att beta av "vanliga" hundåkommor som ingen hört talas om. Denna gång, i söndags, blev det paddförgiftning.

Hon har på senaste tiden utvecklat ett stort intresse för jakt, maskar, fåglar, larver - och paddor... Eftersom vädret varit riktigt uselt (under semestern) är det väl gynnsamt för paddorna, för här på Styrsö kryllar det av dem på kvällarna - till Sonyas stora förtjusning.

I söndags natt gick hon rakt på en padda och skulle börja busa med den. Buffade på paddans rygg med sin nos. Sekunder senare började hon tugga fradga, skaka på huvudet så att saliven sprutade över hela vägen och blev sjukt energisk. Tydligen har paddor en giftkörtel på ryggen och när de blir hotade så utsöndras det där. I Sverige är det inte livsfarligt gift, åtminstone inte för hundar, men utomlands kan det tydligen vara det. Hursomhelst. Paddförgiftningen höll i sig i några timmar. Sonya stackarn var helt löddrig i skägget, tuggade maniskt och vandrade omkring. Vi sköljde hennes mun så gott vi kunde för att få bort det förbannade paddgiftet och försökte hålla oss lugna... Men till slut gick det över. Tack och lov....!!

Nu funderar vi över nästa grej; en knöl hon har på halsen. Den kom i söndags (innan paddförgiftningen) och är stor som en pingisboll ungefär. Det skulle kunna vara en körtel som är svälld. Googlande efter svar har gett lite olika möjliga svar på vad det kan vara. Eftersom hon faktiskt är precis som vanligt, om än inte gladare och piggare, så känner vi oss inte jätte oroliga utan har lite is i magen och avvaktar. Men har den inte försvunnit i slutet av veckan, kontaktar vi veterinären. Förhoppningsvis går den över av sig självt (det kanske har med alla tidigare padd-nosningar att göra???) och om den inte gör det så kanske det går över med antibiotika...