Sonya är sjuk

För en dryg vecka sedan började Sonya bete sig konstigt. Som en tok rättare sagt. Hon började vanka av och an i lägenheten, inte i en timma, snarare i tio timmar i sträck. Med tom blick gick hon från ena hörnet i lägenheten till det andra, stirrade tomt in i väggen, och sen tillbaka igen. Hon vinglade, hon slutade pussas, busa och bitas. Vi ringde till all expertis som vi kunde finna och fick rådet att avvakta.

När Therese och Sonya på torsdagen åkte in till akuten i Stockholm fick vi efter en rad tester veta att hon nog inte går att rädda. Att det troligen är ett fel på ett blodkärl till levern. Vi fick en remiss till experter men en möjlig diagnos var ändå ställd.

Dagen efter åkte vi alla tre till Uppsala universitetsdjursjukhus. Där fick Sonya på fastande mage utstå klämmande händer och en rad olika tester av hennes lilla kropps funktioner. Efter en lång väntan genomgick hon ultraljud samt en scintografi. Ett radioaktivt ämne sprutas in i mjälten och med hjälp av röntgen kan man se hur blodet transporteras. Sonyas blod gick inte som det ska till levern utan istället förbi levern och ut i hjärtat och resten av kroppen. Det kallas Porta - Cava Shunt. Alla symtom vi märkt och som lika gärna kunde ha berott på galenskap berodde alltså på förgiftning.

I all otur och i allt det hemska mörker som omgav oss öppnades en strimma ljus när vi nu efter tre expertveterinärers granskande blickar kunde konstatera att det felaktiga blodkärlet som leder blodet fel ligger utan på levern och inte inuti. Det innebär att hon troligen kan opereras. Och prognosen för operationer med utanpåliggande blodkärl är betydligt bättre än de med innanliggande kärl. Om hon får opereras, vilket vi får veta definitivt på måndag/tisdag, och om operationen går bra. Då blir hon troligen helt återställd.

Redan idag, första dagen efter sjukhusbesöket, så är vår gamla Sonya nästan tillbaka igen. Hon busar, bits, springer, hoppar, pussas, gnäller och är envis som synden. Många av de beteenden som man i normala fall stör sig på men som man just nu enbart kan älska med andra ord. Hon är satt på en specialkost för att minimera gifter som går ut i kroppen och hon har viss medicinering (som smakar lever). Detta för att hon ska må så lite dåligt som möjligt fram till operationen som förhopningsvis äger rum inom ett par veckor.

Ledsen matte och ynklig vovve på väg till sjukhuset
Sonya vilar bort det lugnande medlet efter undersökningen

Ett dygn senare är Sonya nästan som vanligt. För er som inte kan hundspråk säger hon "Åh, medicin som smakar lever - kan jag få lite till?" (notera svansen)

Sonya vilar ut

Sonya har mindre gifter i kroppen, är piggare, och på promenad dagen efter sjukhuset (ena örat som lever sitt eget liv har vikt sig lite)

Tolkning igen: "Fy vad elakt - hur kan ni klippa mina klor redan dagen efter sjukhusbesök, fy"

"Yes - I am crazy again"